Fortsätter Astrid Lindgrens bok av Pippi.
JAVISST , sa Tommy och kände plötsligt att det här nog inte skulle bli en av de tråkiga dagarna.
Varför skulle vi inte kunna äta frukost hos mej förresten, undrade Pippi.
Nä, som sagt var , sa Tommy, varför skulle vi inte kunna göra det?
Kom, så går vi!
- Ja , sa Annika, nu mesamma!
- Men först måste jag presentera er för Herr Nilsson, sa Pippi.
Och då tog den lilla apan av sig hatten och hälsade artigt.
Och så gick de in igenom Villa Villekullas fallfärdiga trädgårdsgrind uppför grusgången , som kantades av gamla mossbelupna träd, riktigt fina klätterträd såg de ut till, fram till villan och upp på verandan.
Där stod hästen och mumsade havre ur en soppskål.
-VARFÖR ALL I VÄRLDEN HAR DU EN HÄST PÅ VERANDAN? Frågade Tommy, Alla hästar han kände bodde i stall.
- TJA ,sa Pippi eftertänksamt.I köket skulle han bara gå i vägen.
Och han trivs inte i salongen.
Tommy och Annika klappade hästen, och sedan fortsatte de in i huset.
Ett kök fanns där och en salong och ett sovrum.
Men det såg ut som om Pippi hade glömt fredagsstädningen den här veckan.
Tommy och Annika tittade försiktigt omkring, ifall den där negerkungen skulle sitta i någon hörn.
De hade aldrig sett någon negerkung i hela sitt liv. men ingen pappa syntes till och ingen mamma heller, och Annika frågade ängsligt:
BOR DU HÄR ALLDELES ENSAM?
Hejsulahopsanlaa!
Marja
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti